I min trädgård i södra Stockholm har jag idag rensat den ena lilla fula rosrabatten som jag ärvt efter den förra ägarinnans son som tog bort alla hennes fina planteringar och anlade aptråkiga raka ogräs-
inbjudande rabatter.
Rosen-
rabatten som ligger kring uppfarten vid garaget är sorglig att skåda, en sträng på varje sida om bilen och varje gång man kliver ur bilen ställer man sig i rabatten. Ska fundera över nån lösning.
För att muntra upp mig lite har jag sedan rotslagit allt som jag tog med mig från den förra trädgården.
Yukka-palmen, vinterkyndeln, den små bruna fingerborgsbolmmorna, åbrådden och oreganon står nu där mellan rosorna i en blandning.
Och så planterade jag en hel hög med vitblommande lökväxter.
50 Vita krokusar, Jean D'Arc
23 Vita narcisser, Thalia

Vid det vita löjtnantshjärtat som dessvärre fick stå i kruka hela sommaren och ser ut att ha dött vid plantering i min slänt satte jag
10 Anemone blanda 'White Splendour'

Och under det fula rosenhagtornsträdet satte jag 20 Chinodoxa Alba och passade på att riva bort lite nässlor vid häcken.

Tidigt i somras köpte jag en vitrosa hortensia. Den har växt fint i en kruka hela sommaren. Jag har ingen aning om huruvida den är perenn eller inte men jag satte ner den i slänten för att se om den klarar sig. Intill den stack jag ner:
15 st Muscari botryoides 'Album' vita pärlhyacinter. (De på bilden växer utan för dörren till mitt hus på landet.) Vita pärlhyacinter är helt och hållet oemotståndliga, tycker jag och önskar mig massor av lökar nästa höst igen.
I huset på landet har jag satt ytterligare 30 Muscari i höst.


I slänten har jag också satt tulpaner.
14 st Tulipa 'Spring Green'
18 st Tulipa Fosteriana Purissima

Innan jag började kändes det som om jag hade SÅÅÅ mycket lökar. Men nu vill jag bara sätta fler och det behövs många fler till andra ställen i trädgården.

Just det mitt Miscanthus 'giganteus, elefantgräs har fått flytta från kruka och ner i slänten. Det har även alla krukorna med olika sorters höstaster som jag inte vet namnet på. De har stått och blivit fula och klarar de sig så klarar de sig. Fantastisk söta och vita var de när de var nya. Just det, några ljusblå (ljusblå är fel ord, den vackraste blå jag sett och inte kan beskriva) astrar har jag grävt ner bland rosorna. Dessvärre är de inte vackra nu eftersom jag glömde dem i sina krukor med plasten kvar omkring dem,